Skrallt & massa svammel

Det har varit lite skrallt här i bloggen ett tag, livet har kommit emellan helt enkelt & jag har en än gång fått erfara hur skört livet är & att vi aldrig vet när det är dax att ta farväl av någon.
 
En kvinna jag bara är väldigt ytligt bekant med misste sin livskamrat första advent, han skulle bara gå ut i garaget & fixa en sak lite snabbt. Det hela slutade med att han avled av sina skador han fick när bilen ramlade över honom när han låg under & skruvade.
Jag hade oturen att aldrig få träffa honom men jag vet att han gjorde henne galen av lycka & det räcker gott för mig, jag önskar inte ens min västa fiende detta.
 
Min dotters farmor kämpar vidare i striden mot cancern, just nu ligger hon isolerad i Uppsala för uppbyggnad av benmärgen igen & sista cellgifterna. Förhoppningsvis får hon komma hem till jul igen. Dessutom har min X man sålt huset & flyttat, så nu är våran saga verkligen historia och det har känts lite så jobbigt till & från. Vi hade ju såna planer för det huset & det var ju meningen att vi skulle bo där tills vi blev gammla & grå.
 
Nu blev det ju inte så tyvärr, det har även gått ett år sen han kom hem och berättade att han ville skiljas. Ett år som vait tungt på många sätt & många tårar har fällts både i ilska, vemod, enorm sorg & ibland lite glädje.
Snart är första julen som ensamstående här, dottern ska fira med sin pappa & jag känner att jag inte kan säga nej då hennes farmor är sjuk, men det kommer bli tomt här hemma. Det blir lite av en allternativ jul i år då min mamma jobbar julafton till 16.00, ska åka in & äta med mina föräldrar och sen ska jag åka hem till ön på kvällen & njuta av min ensamhet & reflektera över allt som hänt för jag är verkligen inte ensam i min ensamhet.
 
Jag har lärt känna så många fantstiska människor sen jag flyttade till Sollerön i februari & några av dom kan jag verkligen kalla för goda vänner, ingen av dom skulle tveka att ställa upp om jag ringde & var i knipa, eller så skulle dom se till att någon kom & hjälpte mig om dom själva inte skulle kunna komma.
När jag flyttade hit tordde jag att mitt liv skulle bli enormt ensamt då det är svårt att få & träffa nya vänner som vuxen, men jag hade turen att träffa människor som tog mig in i sin gemenskap på en gång och det känns som jag känt dom hela mitt liv & att jag verkligen kan vara mig själv när jag är med dom.

Har även fått erfara vilka mina verkliga vänner är & vilka som bara var inget alls. Mina fantastiska pärlor har verkligen ställt upp för mig, låtit mig gråta, skrika, vara arg eller bara tyst men dom har aldrig dömt eller vänt mig ryggen trotts att jag tagit extremt mycket plats i vårat gäng ett bra tag.
 
Min fina vän U har ställt upp långt utöver förväntan trotts att hon känner mitt X väldigt väl så har varken hon eller hennes man tagit sida & det är jag så tacksam för. Dom har sett till att jag fått åka jänkare sommar, att jag kom iväg till PBM & gett mig mat & boende ett antal gånger sen jag flyttade för att vi ska kunna umgås. Känner mig så galet hemma i deras hus & jag kan gå i skåpen för att tag mig något att äta utan att känna mig som en gäst.
 
Gud vad jag svammlar om allt & inget känner jag men så är det väl, mycket har legat & bubblat ett tag och på ett eller annat sätt behöver det komma ut, idag blev det i någon form dagbok här i bloggen.
 
 
 
 
 
 





Miss Baby Peaches

<3

Svar: <3
mrsbelair.blogg.se

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo